Upplysta i mörket

Idag var jag och Lina i kyrkan och lyssnade på gladjazzmässa där hennes pappa var med och trummade i bandet. Det var glatt och heligt i en salig blandning. En rätt skön start på en söndag ändå, som motvikt till en ohelig helg. Fast jag vet inte hur ohelig lindy hopen är längre, nu när vi dansar den även i kyrkan då och då. Efter gudstjänsten, där vi också fick bevittna nattvarden för första gången (som vi minns i alla fall), så gick vi till Espresso house för eget kyrkkaffe och samtal om politik och folkvett.

Här kommer några foton från helgen...

Öppen träning på Chicago 22/11. Anna, Anton och jag turades om att öva förning. En riktigt skön lördagsaktivitet.
Vi gjorde samma förra veckan och det kan bli en fin tradition.

När jag kom hem bestämde jag mig för att fira dansen och kärleken med våfflor. Det finns smet kvar i kylen så jag ska nog göra några idag också.

Gladjazzmässa 23/11

Upplyst promenad hemåt.

Socialdans med förning

Förde en hel låt på socialdansen i lördags, efter några timmar träning på öppna träningstillfället. Kändes fint att känna att jag äger viss kontroll över förandet. Krockar inte, håller takten, för några få turer rätt okej. Bra danshelg kort sagt.

Förare timme 2

​Andra lektionen som förare. Helt ok. Inte lika kul som första gången, men hyfsat. Basic, send out, passering, send in... byta hand... stomp off.

Mamma går kursen som följare så jag kan öva med henne mellan gångerna och hon följer riktigt bra. Vi dansar på samma sätt, spontant och fritt.

I've got ants in my pants

Känner mig fortfarande glad efter gårdagens lektion. Nu vill jag bara ha hit killen att öva på. Åker till mamma i helgen och kan säkert lura av henne några trippelsteg också.

Det är faktiskt livejazz på stan idag, på Pub Hörnet.


Chick Webb: I can't dance (got ants in my pants)

Brallor som gjorda för jazz

Efter många om och men heter det förstås...

Lägg av! (och börja göra det du vill)

Det var nästan precis på 4-årsdagen för mitt dansande som jag med stort motstånd släpade mig till lektion och provade föra för första gången. Det lockade att låta tiden gå och missa det eller råka gå förbi lokalen på vägen dit, eller intala mig att det vore bättre att ta en löprunda. Som tur är har jag upplevt den känslan förra gången jag började dansa och hade på känn att den känslan bara är en föraning om kommande magi. Skönt att "alltid" ha rätt. Så till alla livrädda danslängtare som säger "jag törs inte!", säger jag: Kom ändå! Annars kan du ju alltid gå hem om det känns fel.

Förresten har senaste avsnittet av podcasten Swingout kommit ut nu. Avsnitt 13. Handlar om det jag ältar här - dans-osug.