Live på Chicago

I lördags tror jag att jag fick ihop två timmar oavbrutet dansande. Jag hämtade förare efter förare till golvet och det svängde rejält! Hade så intensivt roligt att jag inte orkade iväg till jazzen på söndagen. Orkade inte ens få lite ångest för det, hade ju lovat mig att gå alla gånger. Sju av åtta får duga.

Igår övade jag lite charleston som jag filmade. I övrigt arbetar jag järnet för att kunna ha sportlov resten av veckan. Från imorgon ska jag vara ledig, därför har jag sprungit ärenden idag för att finslipa det sista inför kursstart nästa vecka. Ska hålla hälsokurs för pensionärer.

Köpte nya ullstrumpor i sportaffär idag, det är viktigt att äga minst två par bra sådana. Notera! Skönt att ta på sig före och efter dans. Är man danssvettig så är ull bra mycket skönare på fötterna än bomull som bara blir blött och håller sig så.

Jag har fan pluggat idag också, skrivit en inlämningsuppgift i flygande fart! Hade glömt att den fanns ens och har inte tid att göra den nästa vecka före deadline. Nu är den inne och jag kan vila från pluggtankar en aning. Problemet är väl att jag inte vet vad jag ska göra när jag är ledig, annat än att städa och tvätta. Jag äter och lyssnar på radio och försöker förstå att det kan vara precis lagom att göra det också i livet. Helst vill jag ha massage, har kanonont i axlarna nu.

Swing utomlands

Börjar faktiskt locka att swinga loss utomlands nu. D-vitaminet har förmodligen ramlat ner i botten och jag har inte dansat på evigheter - dvs sedan onsdag förra veckan, om jag inte räknar charlestonlektionen i söndags. Det är faktiskt fredag idag hur som helst och väldigt väldigt länge sedan jag dansade.

För att roa mig i dansens tecken har jag övat charleston i lärarrummet, lyssnat på swingpodden ( www.swingout.se ) och tävlat om ett partypass till Herräng. Och nu får jag skriva lite. I avsnitt fyra på swingpodden säger M att om någon frågar vad han tänker på innan han somnar på kvällen så kan svaret ofta vara "dans". Jag har spunnit vidare på det där i tanken och kommit fram till att det skulle kunna bli ett jättebra universalsvar för alla som behöver det. Vill du inte verka tom i bollen när någon frågar, svara dans. Så länge du sysslar med dans förstås, annars kan det nog bli följdfrågor kring vilken typ av dans och varför osv...

Efter fyra avsnitt har de nu lyckats fånga mitt hjärta med podden. Det tog lite tid för mig, samtidigt som jag varit tvungen att lyssna eftersom det handlar om dans. Jag tror ni förstår - jag skulle lyssna oavsett kvalitet. Nu är det dock njutbart på ett annat sätt när jag kommit in i det och börjat gilla J, T, F och M som radiopratare.

- Vad tänker du på?
Dans: Herräng, påsklägret, jazzlektionerna, stepplanerna, boogie woogie och socialdansen imorgon. Forbidden Chicago. Ikväll är det också dans, i Hägersten, för den som vill.

Charleston for president

Har aldrig varit med om en så rolig kurstimme som igår. Sakarias tvingade inte på oss någon ny rutin utan gav oss nya steg att blanda hur vi vill.

Egentligen har vi Fatima under den här kursen, men denna gång gjorde S inhopp. Jag har gillat Charleston ända från början, men nu blev det riktigt kul! På slutet stod vi i fyra-grupper och dansade loss en och en inför varandra. Det gillar jag!

Jag tror jag ska spela in de nya stegen på mobilen så jag har dem.

Stepp: Stockholm tap festival

 

Ramlade över det här klippet när jag skulle tipsa mina läsare på NT-bloggen om Stockholm tap festival. Nu kan jag inte sluta titta! Kör klippet om och om igen. Grym stepp! Längtar efter mina steppskor, men inser att jag bara på ren tur kan råka snubbla mig till ett liknande ljud i någon sekund eller två. Jag ger er *trumvirvel* Jason Samules Smith!

Socialdans: onsdag

Vaknar ur en fantastisk dröm. En spännande och hemsk dröm, men ganska fin. Förstår först inte vad som är verklighet - vad vaknar jag till? Sedan minns jag onsdagens socialdans och rör lite på ben och fötter. Kroppen minns även löprundan i tisdags ännu. Är konstigt klarvaken i ett töcken. H är på väg upp och till jobbet. Jag vräker mig av sängen och äter frukost med honom innan han går.

 

Dansen igår var nog bra för väldigt många - mycket folk, bra musik och alla mina favoritmänniskor var där, utom A. Jag var dock kvar på jobbet mentalt och hade även tankarna på Uppdrag granskning om näthat och dessutom engagerad i twitterchatten vi har inom folkbildningen #fbchatt. Så mitt huvud var fullt. Gjorde ingenting nytt och spontant på dansgolvet, koncentrerade mig på att följa någorlunda.

Idag är min vilodag. Den startade med att jag designade om en av mina klassers sidor på kursplattformen och skickade mejl till en kollega angående hur vi ska lägga upp ljudfiler på bästa sätt. Känner mig inte riktigt ledig.

Men nu ska vi ju prata om dans! Dansen var bra - jag var i en egen värld. Punkt.

 

 

 

Vardagsjazz

Idag när jag bar ner pärmar och dockningsstation till nya arbetsrummet så kopplade jag in telefonen i högtalarna och lirade lite jazz. Jag hade hela huset för mig själv och kunde ösa på. Det är bra arbetsmusik, särskilt om man städar. Har en playlist som Anna gjort på spotify och den diggar jag ofta. Andra tillfällen för jazz är när jag går till och från bussen och när jag reser. Fast klockan fem vill jag lyssna på ekot i P1, det har blivit viktigt. Promenad hem och en nyhetsdos. Apropå det tog jag en extra sväng runt kvarteret idag för att få lite luft före plugg, men det räckte fan inte långt för jag längtar ut igen och har inte ens börjat plugga. Är nog redan full i huvudet efter arbetsdagen.

Nya grannen kör med slagborr så jag tror hon kommer genom väggen snart - jag borde passa på att steppa.

Former av ångest

Is

Olikt andra dansare jag känner har jag en gräns för hur mycket energi jag kan lägga på att öva rutiner och umgås nära med folk. Efter intensiva dansperioder får jag inte mersmak, jag längtar bort! Ut i skogen på skidor, till havet och sova i vindskydd, ta ett tåg till norrland och lägga mig och vänta på att kanske få se en fjällräv. Eller bara stirra in i en datorskärm, posta tweets och dricka kaffe. Jag beundrar dem som klarar att gå kurser varje vecka och tycka det är roligt varje gång. Jag får ofta dras med dåligt samvete för att jag inte har ork eller vill dansa. Jag vägrar låta det bli ett borde eller måste - det ska vara roligt och motiverat. Just nu är en kurs per vecka vad jag orkar med och det är jazzen på söndagar. Om jag hade ork skulle jag gå stepp och boogie woogie också, men det går inte rent ekonomiskt heller - vilket är skönt.

Jag lever från Väddö till Skarpnäck varje vecka nu, det är en del pendlande involverat. Halva livet på jobbet ute på ön och så halva i Stockholm. Mellan dessa platser finns min egen bostad som jag sällan ser numera. När jag är hemma städar jag och tvättar för att sedan ge mig iväg igen. Det är som en garderob ungefär. En garderob med mitt namn på dörren. Söndagens DN som väntar på mig utanför när jag kommer hem måndag förmiddag för att ladda om och börja arbetsveckan. Låter jag trött och bitter?

Egentligen trivs jag som det är just nu. Egentligen. Jag önskar mig ett arbete som är lokaliserat till en plats helst, det är väl det. Och så pluggar jag också, 50% - egentligen går inte procenten ihop tror jag. Arbete 50%, plugg 50% (vilket innebär 2 dagar praktik per vecka) och så dans och pendlingen på det. Ja, det var väl inte farligt, säger du. Nej, det är det ju inte. Om jag inte hade all världens planering i huvudet! Pluggångest blandat med praktikångest tillsammans med jobbångest (lärare) och så jagbordetyckadansenärkul-ångest. Och så ständig ekonomikris och på detta: jagbordetränastyrketräningockså - ångest.

Vi säger så så länge.

Herräng betalt

Efter några veckors ångest har jag nu betalt jazz på Herräng vecka 2. Boogien kommer att ordna sig på annat sätt - det är jag säker på.

Jag och Anna på Hornsgatan efter jazzlektion med Fatima.