Igår åkte vi iväg för att dansa by the sea på dansbanan vid Boobadet i Nacka. Vädret var kanon och folk rann till i en strid ström. Mina två par skor dög inget vidare för utomhusgolvet, de med ull från förra året var för nötta så gummit fick fäste och de vita som är rättså hala inomhus var inte heller en perfekt matchning. Den jag ändå kunde dansa skapligt bra med var Tony eftersom han är lång och jag kunde lägga in många skutt och hopp som inte kräver något glid alls. Bra övning att hitta nya moves där inte fästet tilllåter det vanliga invanda.
Vidare så pågår Chicago jump session under helgen och vi som inte går kurs åkte dit för att socialdansa på kvällen. Jag hade bara bra danser, fast huvudet var inte med alls! Jag hade ingen energi att hitta på egna grejer där det gavs utrymme och jag började fundera på det där med motivation under kvällen. Jag försöker oftast dansa hela tiden i syfte att få träning, alltså konditionsträning - kanske är det därför jag inte alltid har så roligt, när träningsmåstet är för stort och dansglädjen för liten. Då kan jag ju lika gärna ge mig ut och löpträna istället.
Apropå på detta så blir det nog ingen dans för mig och H i Stora skuggan i eftermiddag. Vi sov rätt kass och jag vaknade klockan 5.30 och låg vaken ett tag, gick upp 8.30 och satte mig på balkongen med en kopp te och Frankie Manning-boken. Lite senare vaknade H till liv och vi har käkat frukost och jag har suttit och komponerat lite i en sequencer-app. Det låter skit. Nu spelar H datorspel och jag sitter här bredvid med dansklipp och mosigt hår.
Jag kan dock verkligen rekommendera Frankie Manning-boken för han beskriver så ingående hur alla olika turer och jazzsteg gick till. Och alla historier om hans shower! Särskilt resorna till och från tycker jag är spännande, vad som hände mellan dansarna, Whitey och dem de jobbar för på olika ställen i hela världen. Här är Whitey's lindy hoppers i Big Apple contest - i boken står det att det egentligen aldrig var en tävling, men de kallade det för det eftersom det drog mycket folk. Ett tag körde de Big apple varje vecka för den var så populär. Frankie skapade rutinen utifrån en beskrivning i ett brev från Whitey. Han hade sett den i New York. Många av stegen kunde Frankie redan, men han la till några nya också. Typiskt för Big Apple är steg som spanking the baby, truckin', suzy-q och rocking.
Och apropå Frankie så är det hans 99årsdag idag och igår på Chicago skulle vi göra Shim sham som vi brukar - det gick väl lite åt skogen kan man säga. Trevande start och vi fick börja om. Vi var dessutom rätt få och det såg nog inte så snyggt ut. Jag som hade övat hemma för att sätta det! Bättre lycka till 100årsfirandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar