Inte säker på vad jag skulle skriva. Jag vet att jag tänkt ut något som jag verkligen ville berätta.
Jag har lite dansabstinens idag och lärde därför vännen Mattias grundstegen i lindy för en stund sedan. Det var snäppet bättre än att dansa med ett dörrhantag, eller kanske ännu ett snäpp bättre då han faktiskt engagerat i säkert 3 minuter gav sig hän åt stegen och verkligen försökte. Snäppet mellan det och dörrhandtag innebär att stå stilla mitt på golvet och låta armarna hänga avslappnat så jag kan bruka dem till att själv swinga mig ut och runt.
Nu lyssnar jag på swing med tema burlesque och gör en ny playlist. Behöver fräscht nu, lyssnat på 'That old time blues' sedan i höstas.
Imorgon är det liveband på Chicago. Hasse Ling and his syncopators of swing. Vet inte om jag hört dem förr, antagligen på jazzdagarna eller kanske rent av på Chicago under senaste året i så fall. När det är liveband känner man basen i golvet på ett helt annat sätt, både bra och dåligt.
Jag har haft en ganska händelserik dag idag och om jag ska sätta musik till den, som dagens eftertexter kan rulla till så blir det Peter Gunn - Ray Anthony & his orchestra. Ni kanske känner igen den från Blues brothers-filmerna, även om de använt en annan version. Det känns som en målmedveten väg mot något, samtidigt som det händer saker längs den vägen som jazzar till det - ställer saker på ända.
Minnie the moocher med Cab calloway envisas med att börja spelas efter varje annan låt. Känd från samma film förresten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar