Dagens övning blev ändå av tillslut. I mammas hus rev jag av femton minuter. Inte alls lika kul utan Hs påhejande, eller närvarande ska vi väl säga - vet inte hur mycket hejande som faktiskt förekom. Det var väl mera jag som sökte bekräftelse då och då. - Visst är jag bra... ändå... trots allt, tycker du jag duger? Eller i alla fall verkar förstå låten? 

Nu är det dags för kvällspromenad. Mina ben är stela av att sitta still med fd.tandvärk.

Katten smyger på fåglarna, de är dumma nog att retas med henne från låga grenar. Vi försöker skydda dem, men snart kommer nog katten överlista både oss och talgoxarna.