Här sitter jag med dansångest igen. Den verkar inte ha sett sin ände ännu och idag var en medeljobbig kväll att vara hemma när andra dansar och roar sig. Jag har masserat idag, det gick lätt och fort och alla var väldigt glada och tacksamma. Jag var pigg efteråt och orkade gå långpromenad om Coop och handla Urtekramgrejer. Så kommer jag hem och äter och inser att jag hinner åka och dansa om jag vill. Jag törs nästan inte fråga H om han ska dit för jag vet vilken ångest jag får av att känna pressen att jag borde tycka det är en rolig idé. Så frågar jag ändå och sen stänger jag av datorn och går ännu en långpromenad istället och landar sedan här framför folkbildningschatten som försiggår på Twitter varje onsdag samtidigt som Uppdrag granskning skriker om dåliga och segregerade skolor. Varför ville jag inte dansa?
Kanske för att det blir 3h resa för att dansa 1-2 h och sedan skynda hem och sova för att gå upp halv sex imorgon. Fattar inte hur det inte kunde vara jobbigt förut? Jag gjorde ju det när jag jobbade heltid. Hur som helst har jag en bok att börja läsa och jag har hunnit rengöra avloppet under handfatet i badrummet medan ångesten dundrade fram. Varför ska dom ha roligt UTAN mig jämt?! Jag vill ju inte ens dansa, men något skaver. Måste jag flytta till Sthlm bara för att komma iväg? Eller ska jag pusha mer för dansen lokalt? Idag blev det inget hur som helst och nu ska jag snart gå och lägga mig. Jag är ju som tur är trött och ska orka fira FN-dagen imorgon.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar