Det här med att inte komma iväg på dans

För många skulle det kanske inte låta så konstigt att jag motarbetas av den 77 minuter långa resan för att ta mig till danslokalen en onsdagkväll för att dansa 120 min och sedan resa 77 minuter till, plus lite väntetid mellan tunnelbana och buss, för att komma hem igen. De första dansande åren i mitt liv bestod dock av den här insatsen två och ibland tre gånger per vecka. Jag har inte varit på Chicago sedan jag vet inte när och jag planerar gång på gång att så fort jag är ledig dagen efter ta chansen att åka in och dansa. Ett tag tog simningen över och jag hann inte åka, då kändes det vettigt att satsa på crawlandet. Nu finns utrymme för både simning och dans, kan man lugnt säga. Det gäller bara att sätta sig på bussen.